Hur kommer vi att minnas Obama?

George W Bushs tid är förbi. 2001-2009; åtta år som har satt djupa sår i mänskligheten. Ung Vänsters andre vice ordförande Thaher Pelaseyed analyserar det amerikanska presidentvalet och vilken betydelse det kan komma att få för USA och omvärlden

Två länder, Afghanistan och Irak, ligger i ruiner. En miljon har betalat med sina liv för att hålla den amerikanska drömmen levande. I kölvattnet av ockupationerna har Bush-administrationen slagit hål på bärande delar i den liberala demokratin; rättssäkerheten och den personliga integriteten. Världen kommer för alltid att associera Bush med övergreppen i Abu-Ghurayb, och Guantánamo-basen. Svallvågorna av de antiterrorlagar som amerikanerna lever under har nått alla världens hörn. Diktaturer apar efter västliga demokratier som satt medborgarnas fri- och rättigheter på undantag. I Sverige kommer vi att känna på FRA-lagen, högeralliansens blågula försök till att skapa det kontrollsamhälle som byggts upp i USA.

Världen rikaste land kan hållas ansvarig för mycket ont. Det senaste i raden av nödvändiga anklagelser måste rimligtvis riktas mot den nordamerikanska ekonomin, krediternas paradis. Ingen äger nåt förutom några som äger allt. Maktfördelningen är spridd längs samma fördelningskurva. Till och med marknadsfundamentalisterna som bruka anklaga vänstern för att ”hata USA” har höjt sina röster. Även om finansvalparna kallar krisen för girighet är det uppenbart att det är systemet, kapitalismen, som är problemet. Fritt spelrum för spekulanter och privatiseringar har lämnat allt i marknadens osynliga hand. USA är ett skräckexempel för de länder som vill slå in på den nyliberala vägen. Längre ner i nyliberalismens avgrund hittar vi länder som Island som numera ägs av IMF och, hör och häpna, Ryssland.

Nu när USA gått till val för att välja landets 44: e president, var det många som höll tummarna för Barack Obama. USA måste lämna Irak och det måste till en generell vårdförsäkring som omfattar alla dem som idag mister rätten till vård i samma sekund de blir av med jobbet. Det är tydligt att USA befinner sig vid en vändpunkt. Vi lever i en tid när EU-länderna överger markandens budgetregler och självaste George W Bush nationaliserar mer än socialisten Hugo Chavez. Valet av Obama är inte bara tecken på ett djupt missnöje med republikanerna utan det yttersta beviset på att amerikaner vill ha något annat än sänkta skatter och världens största krigsbudget på bekostnad av ständigt krympande offentliga försäkringssystem. Obama står för förändring och en brytning med den nyliberala idéen om ”den minimala staten”.

Samtidigt är skillnaden mellan Obama och McCain obetydlig på en rad områden. Obama står bakom dödsstraffet. Det gör också McCain. Obama är i likhet med McCain beredd att bygga ut fortet USA som håller ute mexikanska immigranter medan de som befinner sig innanför murarna tvingas leva i den amerikanska mardrömmens minimilöner och avsaknad av rättigheter. Och de krigsveteraner som i protest mot Bush har kampanjat för Obama kommer vid dennes seger se sina lumparkompisar lämna Irak för det ockuperade Afghanistan. Förändringens vindar kan med andra ord avta redan efter Obamas installationstal på Capitol Hill.

Det är svårt att förändra det amerikanska samhället. En tvåpartistat styrd av starka privata ekonomiska intressen innebär att ingen på allvar kan utmana makten. Varje politiskt alternativ utgår från ett redan existerande högerstyrt maktcentrum. Resultatet är maktlöshet och lågt valdeltagande. I kongressvalet 2006 låg valdeltagandet på 40 procent. Även om gårdagens val var rekord i valdeltagande är det inte lätt att vara väljare i USA. Registreringsproceduren, som krävs för att rösta, är komplicerad och i praktiken utformad för att hålla folk borta. Valen är förlagda till arbetsdagar. Det politiska etablissemanget kan därmed ostört och över huvudet på folket uppfylla lobbyorganisationers önskan.

Det amerikanska valet är viktigt. Vem som intar det Ovala rummet påverkar inte bara vardagen för 300 miljoner amerikaner. Obama har chansen att bli historisk. Ska han bli presidenten som återlämnar självständighet till det afghanska och irakiska folken? Ska han sätta stopp för de mäktiga lobbyisternas inflytande och bygga upp grunderna för en generell vårdförsäkring? Eller kommer han att minnas som presidenten som gick till val på ”Change” men som lämnade folket åt deras öde i samma stund som han blev USA förste afroamerikanske president?

Thaher Pelaseyed, andre vice ordförande för Ung Vänster

Det här inlägget postades i Analys och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *