Stoppa CETA

CETA är namnet på det handelsavtal som förhandlats fram mellan EU och Kanada och som mött hård kritik från fack- och miljöorganisationer.

Ett av de största problemen med avtalet är den makt det ger till storföretag att påverka lagar och stämma stater. I avtalet ingår ett förslag om att införa speciella företagsdomstolar, vilka storbolagen ska kunna använda för att stämma stater om de anser att de inför lagar som påverkar företagets vinster negativt. I praktiken innebär detta ett stort hinder för stater att göra förbättringar vad gäller exempelvis miljöskydd och arbetsrätt. Företagens rätt till vinst ställs återigen före klimatförbättring och arbetarrätt.

Ett liknande avtal har ingåtts mellan Kanada, USA och Mexico. I Kanada har det bland annat lett till att staten stämdes på 250 miljoner dollar av ett företag, efter att en folkomröstning beslutat att miljökonsekvenserna av skiffergasutvinning skulle utredas innan företaget gavs något tillstånd. Att avtal som CETA urholkar demokratin och flyttar makt från medborgare till storföretag är tydligt.


Vi vill uppmärksamma hur orimligt detta avtal är och uppmanar folk till att granska vad avtalet verkligen innebär för Sverige, men även resten av världen. Vi väljer att stå upp för miljön och för fackliga rättigheter, därför säger vi nej till CETA!

 

Uttalande antaget på Ung Vänster Göteborg och Bohusläns Distriktsårskonferens 11 februari 2017

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Allt stöd till Hamn4an

Sedan en tid tillbaka har hamnarbetarna i Göteborgs hamn legat i strid med den starkt antifackliga APM Terminals. Det är viktigt att vi som vänster ser och uppmärksammar denna strid för detta är inte bara hamnarbetarnas kamp utan en kamp för alla arbetares rätt på jobbet. I en tid när otrygga anställningar blir allt vanligare är det viktigare än någonsin att stå upp för de fackliga fri- och rättigheterna.

Hamnarbetarförbundet organiserar 85% av arbetarna i Göteborgs hamn, men har trots det uteslutits från förhandlingar. De krav som hamnarbetarna ställer handlar om grundläggande fackliga fri- och rättigheter. Det handlar om så självklara saker som att APMT ska följa lagar och avtal gällande föräldraledighet, semester och arbetsmiljöarbete.

Som alltid när arbetare kräver sina rättigheter och går ut i strejk, så svartmålas de av Svenskt Näringsliv och borgerliga medier. De framställs som bråkiga och omöjliga att ha att göra med. I själva verket så är det APMT som beter sig som om de vore styrda av barn när de bland annat bryter mot avtal, förbjuder hamnarbetarförbundets logga på arbetsplatsen och försämrar säkerheten.

Att stötta strejken i göteborgs hamn handlar i grunden om att stödja rätten till facklig kamp. Vi stödjer de kämpande arbetarna i Göteborgs hjärta.

Antagaget av Ung Vänster Göteborg och Bohusläns distriktsårskonferens 11 februari 2017

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Farima Shas första maj tal på Rymdtorget

Kamrater
Idag är det första maj- arbetarrörelsens högtidsdag. Det är en dag för att minnas och fira arbetarrörelsens kamp, den kamp som demokratiserat samhället och förbättrat livsvillkoren för efterföljande generationer. Det är en dag för stolthet över vårt gemensamma arbete för rättvisare levnadsvillkor. Men det är också en dag för att tillsammans samla styrka, glädje och självförtroende i vår kamp för en rättvis, jämlik och solidarisk värld. Idag är vår dag.

 

Kamrater,
Vi har olika kön och sexuell läggning, talar olika språk, har olika livserfarenheter, utbildningsbakgrund, kultur och tro. Vi är födda i olika städer, vi är unga och gamla och några av oss har funktions-nedsättningar.

 

Men vi har en sak gemensamt och det är att vi alla är människor.

 

I dagens Sverige har den som inte är född här eller den vars föräldrar inte är födda här, ofta svårare att få ett jobb och en bostad. Och den som bär religiös eller kulturell klädsel riskerar att utsättas för diskriminering eller hatbrott. Så ska det inte vara. Alla ska ges lika möjligheter att vara en del av samhället och förutsättningar att ta del av rätten till bostad, utbildning och arbete.  Att bygga ett bra samhälle handlar inte om att människor ska anpassa sig för att passa in.

 

Ett bra samhälle där det finns en plats för alla skapas genom att se till att var och en själv får välja hur hen vill leva sitt liv och med vilka ord hen vill beskriva sig. I ett sådant samhälle fokuserar vi på det vi har gemensamt istället för på det som skiljer oss åt. I den politiska debatten hörs ofta sägas att vi måste våga prata om de verkliga problemen, att den misslyckade invandringspolitiken inte får döljas. Och visst finns det problem. Men Problemet är inte flyktingarna, utan bristen på likvärdig utbildning, arbeten och bostäder runt om i landet. Problemet är inte de som invandrat, utan hur samhället ser på dem.

 

Kamrater, Lösningen på dessa problem är inte att stänga gränserna – lösningen är att bygga ett Sverige som rymmer oss alla oavsett bakgrund, med en stark välfärd och omfördelning av makt och resurser som förutsättning. Lösningen är att bygga ett jämlikt och rättvist Sverige.

 

Sverige och övriga västvärlden är rikare än någonsin men ändå så växer klyftorna. Sverige är det land i västvärlden där inkomstskillnaderna har ökat mest de senaste 15åren. Idag går det 46 industriarbetarlöner på en vd-lön.

Antalet dollarmiljonärer ökar ständigt i Sverige, bankerna gör rekordvinster och begår skattebrott samtidigt som det finns många ensamstående föräldrar som har svårt för att betala räkningarna i slutet av månaden. Samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög. Samtidigt som 350 hundra tusen unga saknar en egen bostad.

För att komma åt dessa problem så måste vi höja skatten och se till så att det finns tillräckligt många som jobbar inom vården som kan ta hand om de gamla och sjuka.  Vi måste se till så att de som arbetar i välfärden får rätt till heltid och så att de som redan har heltid och sliter ut sig får hjälp av fler kollegor. Vi borde se till att det finns tillräckligt många lärare som kan se oss elever och vilka behov just vi har. Vi måste se till så att kuratorer, skolsköterskor och skolbibliotek inte är sådant som bara står om i någon riktlinjer utan går att besöka på varje skola.

 

Trots att den psykiska ohälsan har ökat idag bland unga sedan 90-talet så är det få skolor som kan erbjuda elever en tid med kuratorn eller sjuksköterskan. Det är främst tjejer som får ta smällen när det inte finns några skolkuratorer, när ungdomsmottagningarna läggs ner, när otryggheten på arbetsmarknaden ökar och inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökar. Allt det här är konsekvenser av den könsmaktsordning vi lever i men det stannar inte här.

 

Det grövsta uttrycket för könsmaktsordningen är det sexualiserade våldet, det är något alla tjejer tvingas ha närvarande i sitt liv på ett eller annat sätt. Oavsett om det handlar om en tafsning på bussen eller grova sexualiserade våldsbrott så drabbar det oss kvinnor just för att vi är kvinnor. Att en fjärdedel av alla tjejer känner sig rädda för att gå ut i sitt eget bostadsområde när det är mörkt och ständigt tvingas leva i otrygghet måste få ett slut.

Vårt svar på det sexualiserade våldet är feministiskt självförsvar, för makten över våra kroppar är vår och ingen annans.

 

Kamrater och systrar. Idag är jag glad att vara vänster. vänsterpartiet och ung vänster har sedan riksdagsvalet 2014 fått igenom många viktiga reformer. Vi har bland annat infört sex timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende och det har gett bara positiva effekter. Vi har fått igenom feministiskt självförsvar i skolorna runt om i Göteborg. Vänsterpartiet har fått igenom sitt avgörande krav på 10 välfärdsmiljarder i budgetförhandlingarna med regeringen. Det är den största välfärdssatsningen sedan de generella statsbidragen infördes 1993.

 

Kamrater och 1 maj-firare, i år har vi tagit kampen mot klassamhället och könsförtrycket i 113 år. Men kampen fortsätter kamrater. Det är vi som tar kampen mot orättvisorna i samhället. Det är vi som inte bara pratar och agerar för förändring, utan vi är de som inte ger oss förrän vi vunnit segrar som förbättrar ungas liv till det bättre. Vi tar kampen tillsammans med tjejjouren, med fackklubben och med hyresgästföreningen. För det är när vi tillsammans tar kampen som vi når verklig förändring. Och dagen vi fortsätter kampen är kommen. Första maj är den dagen. Låt oss fira den med stolthet för vunna segrar – låt oss förvalta den väl inför kommande strider.

 

Tack!

farima-kvadrat svartvit

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Fabian Harlings tal på Spanien Frivilliga – Masthuggstorget

Hej kamrater!

Idag samlas vi för att hedra de som för åttio år sen åkte ner och kämpade för friheten. De vanliga arbetare som kämpade mot fascisterna och för den folkvalda vänsterregeringen i den spanska republiken med risk för sina liv. Vi hedrar de som gav sina liv i kampen och de som var beredda att göra detsamma. Vi hedrar också de som hemma i Sverige eller andra länder samlade ihop pengar och bistånd. Det var vanliga arbetare som reste ner och kämpade, och det var också organisationer som t.ex. fackklubbar, Hyresgästernas Centralförsamling och ordnar ur nykterhetsrörelsen som samlade ihop bistånd sida vid sida med olika socialistiska partier. Kampen mot fascismen fördes då och den förs än idag. De spanienfrivilliga kämpade, och vi kämpar fortfarande, mot fascismen därför att vi vet att det lösenord som det Kommunistiska Förbundet i Paris hade under 1840-talet är sant. “Alla folk är bröder”.

Det är också med de fyra orden i sinnet som vi kämpar mot en asylpolitik som stänger gränser och skickar tillbaka människor till krig och förtryck. Det är därför vi aldrig kan gå med på att ställa olika utsatta grupper mot varandra – därför vi aldrig går med på rasisternas problemformulering om att det är människor på flykt som urholkar välfärden, genomför privatiseringar och försämrar arbetsvillkor. Antifascister, kampen mot fascismen tog inte, hur mycket man än skulle kunna önska det, slut i Italien och Tyskland 1945 eller i Spanien 1975. I spår av imperialistiska krig eller kapitalismens kriser återkommer den likt en tumör som vägrar att dö. Det är vår plikt att stå upp mot varje fascistisk eller rasistisk tendens, vare sig den kommer i form av välorganiserade partier, gatugäng eller genom lagar och förordningar. Vi ska kämpa sida vid sida med våra arbetarsystrar och -bröder i alla länder, alltid. Tills vår värld inte längre är en förtryckande sådan, med klass och könsförtryck, tills vår värld aldrig längre kommer att behöva se fascismens fasor påyttfödas.

Det är verkligen en ära, måste jag säga, att få stå här och tala för friheten och de heroiska spanienfrivilliga, och samtidigt veta att de förde samma kamp som vi för idag. Att deras tradition levde och lever vidare i FNL-rörelsen, i anti-apartheidrörelsen, i rörelsen för solidaritet med Palestina och så vidare. Solidaritet och proletär internationalism är inte något som man kämpade för förr i tiden men som inte behövs längre. Det är något som vi alltid kämpar för vid varje orättvisa!

Jag skulle också vilja ta tillfället i akt och ta upp kampen som förs idag i Rojavakantonen i Kurdistan. Situationen där liknar på många sätt den situation som man fann sig i i Spanien på 30-talet. Vi har grupper som vill skaffa sig makt, i Spanien militära och feodala skikt, i Irak och Syrien olika stridande grupper i det vakuum som har bildats efter USA:s imperialistiska krig. Under dessa omständigheter uppstod Francos fascistarmé och grupper som Daesh. I både Spanien under 30-talet och nu i Rojava åttio år senare slåss tusentals människor mot Francos fascister då och reaktionära grupper som Daesh nu. Lika viktigt som det var att solidarisera sig med spanska antifascister då är det att göra detsamma för Rojava idag. Om man har möjlighet tycker jag verkligen att man ska ge pengar till Rojavakommittéerna som sedan t.ex. skickar vidare hjälp till YPG eller YPJ eller som bidrar till att bygga upp saker som skolor och sjukhus.

Antifascister och demokrater, det som vi gör nu är så otroligt viktigt. För att hedra de som reste ner och slogs för frihet och demokrati, för att påminna oss själva om det arv som vi, arbetarrörelsen har. För att påminna oss själva om att kampen mot fascismen aldrig får upphöra. Kampen för friheten fortsätter. No Pasarán!

fabian svart vit kvadrat

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Malin Andreassons första maj tal – Gustav Adolfs torg

Kamrater!
Idag är arbetarrörelsens högtidsdag, den här dagen är våran, vi som bygger det här landet, bär det på våra ryggar och får det att fungera. Idag firar vi vunna segrar och samlar kraft inför framtida. Vi har mycket att fira, mycket att vara stolta över. Men vi har också mycket kvar att ta oss an och att vinna. Vi har kommit långt, men kampen är långt i från över.

Kampen är inte över än, för vi kommer inte till, lever i, eller lämnar den här världen, som jämlikar. Var och av vem vi föds avgör fortfarande vilka möjligheter och chanser vi får i livet. Nyligen fick vi en ny prins, en läkare på Danderyds sjukhus berättar att de hade förberett ett team enligt prinsparets önskan. Samtidigt berättar barnmorskor runt om i hela landet att de får springa mellan förlossningarna, att de inte hinner göra sitt jobb för att de är så underbemannade och flera har sagt upp sig i protest.

Vilka förutsättningar vi har bestäms åt oss innan vi ens har hunnit ta vårt första andetag. Och våra liv avslutas nio år tidigare om du bor i Bergsjön än om du bor i Långedrag. Någon bråkdel kanske kan göra klassresor men för de flesta av oss håller ojämlikheten i sig hela livet ut.

Samtidigt som vi har fler miljonärer än någonsin i Sverige har barnfattigdomen ökat. Vid en första anblick så syns den kanske inte så tydligt, men tro mig, den känns. Det känns att ibland få somna hungrig, det känns att få kommentarer om sina ärvda kläder av klasskompisarna som alltid har nya, det känns att aldrig kunna följa med sina vänner på bio, fika eller andra fritidsaktiviteter. Det gör ont när man som förälder vill ge sitt barn allt men inte ens kan ge dem ordentliga vinterkläder.

Klasskillnader känns. Klassamhället känns in på bara kroppen och det förstör oss. Vi som bär upp det här samhället går sönder. Kroppsarbete är precis vad det låter som – vi betalar med våra kroppar för att få lön. Vi betalar med våra ryggar, knän och axlar för att någon annan ska bli rikare. En del av oss kommer aldrig hem från jobbet.

Det är så kapitalismen ser ut. Hur mycket vi än reformerar den, så går det inte att komma ifrån att det är inte ett system för oss. Kapitalism kanske är fint i teorin men det fungerar inte i praktiken. Kapitalism kan inte fungera utan ett klassamhälle, där flertalet arbetar åt en liten ägande klass. Exploatering och vinstjakt är inbyggt i systemet, företagens och ägarnas vinster kommer alltid att prioriteras framför vår hälsa, vår trygghet och våra liv.

Det som är bekvämt för arbetsköparna är det rakt motsatta för oss. Vi ställer klockan varje morgon ifall chefen skulle ringa, vi tackar ja till att jobba fastän vi är sjuka och vi vågar inte säga ifrån när chefen tafsar på oss av rädsla för att förlora jobbet. De tjänar på våran otrygghet.

Och samtidigt som arbetslösheten är hög är det fler och fler som jobbar övertid och tvingas sjukskriva sig på grund av stress. Bara på mitt jobb hade övertiden under ett år räckt till 200 nya heltidstjänster. Och fortfarande dör en arbetare på jobbet varje vecka i Sverige. Och ännu fler i förtid på grund av arbetsskador. Det är ett ohållbart system.

Men vi vet att det behöver inte se ut så. Det är därför vi organiserar oss. Människan har skapat samhället och tillsammans kan vi också förändra det. Vi är inte socialister bara för att vi tycker att det låter nice. Vi är socialister för att det handlar om våra liv. Vi vill inte kämpa för att bara överleva. Vi vill leva.

—–

Kampen är inte över än. Könsmaktsordningen skär fortfarande genom våra liv. Vi kvinnor och andra personer som utsätts för det patriarkala våldet tvingas dagligen förhålla oss till det. Det finns inte en enda tjej jag har snackat med som när jag frågar inte har strategier för att försöka undvika det. Många av oss går inte ens ut själva när det är mörkt, och gör vi det tar vi omvägar, pratar, eller låtsas prata, i telefonen, går med nyckelknippan eller pepparsprayen redo i handen och försöker antingen att se så självsäkra eller så osynliga ut som vi bara kan. Och sen är det ändå inte där det händer utan det är när vi kommer hem. Där vi trodde att vi var säkra. Vi blev varnade för våldtäktsmännen i buskarna och på krogen men inte för dem som lever nära oss. I motsats till det vi fått lära oss så begås de flesta sexuella övergrepp av någon vi känner och kanske till och med älskar. Av en kompis, en pojkvän eller en familjemedlem.

”Inte alla män!” skriker en del i protest. Nej, inte alla män slåss, tafsar eller våldtar. Men alla som inte är män eller passar in i den patriarkala världsbilden tvingas ändå förhålla sig till alla män som om de kanske skulle göra det. Om jag sträcker fram en godispåse till dig, där några av bitarna är förgiftade utan att du vet vilka, tänker du då ”inte alla godisar” och plockar glatt från påsen? Knappast.

Vi växer upp i ett samhälle som säger åt oss att våra kroppar inte är våra egna. Vi växer upp i ett samhälle som säger åt oss att se ut på ett visst sätt, att vi ska bete oss på ett visst sätt och vi lever under ett ständigt hot om våld.

Vår bäst utvecklade politiska praktik handlar om just detta. Feministiskt självförsvar är en strategi för att slå tillbaka mot könsmaktsordningen och det sexualiserade våldet. Vi lär oss att sätta gränser, att försvara oss både mot fysiskt och psykiskt våld, och framförallt lär vi oss att vi faktiskt är värda att försvara. Att våra kroppar är våra egna och att ingen annan har rätt att bestämma över dem. Det feministiska självförsvaret är ett konkret sätt att ge tjejer mer makt i sin egen vardag.

Trots att vi vunnit alla formella rättigheter så är skillnaderna fortfarande stora i praktiken. Det handlar inte bara om våldet och kraven på våra utseenden, det handlar också bland annat om att kvinnor fortfarande får lägre lön för samma arbete, att vi fortfarande jobbar deltid i högre utsträckning, fortfarande är underrepresenterade på många olika arenor och gör mer av det obetalda arbetet hemma. Listan kan göras lång.

Nej, feminismen har inte gått för långt. Jämställdhet kan inte gå för långt. I den feministiska kampen tänker vi inte backa, vi tänker inte ge upp. Tvärtom. Vi tänker ge patriarkatet en rejäl spark i pungkulorna.

—–

För exakt ett år sedan stod jag också här. Det känns som att mycket har hänt sen dess, men samtidigt alldeles för lite. Då pratade jag om drunknade människor, drunknade barn. Och tyvärr måste jag göra det igen, för trots att det är tystare nu fortsätter barnen att drunkna och de fortsätter att bombas. Miljoner och åter miljoner människor, med öden värre än vad jag ens kan föreställa mig, kan inte ens drömma om ett liv i fred och frihet på grund av oss. På grund av våra beslut, beslut som har fattats av politiker som aldrig har eller kommer att få uppleva mer lidande än vad en del får göra innan de ens börjar skolan. Eller snarare inte får börja skolan.

I höstas fick vi se hur mycket vi tillsammans kan göra om vi bara vill. Över hela Sverige ställde tusentals människor upp och mötte de som hade flytt hit, välkomnade dem och hjälpte dem med sovplats, mat och andra nödvändigheter. Vi bevisade att det gamla talesättet ”finns det hjärterum så finns det stjärterum” inte bara är ett ordspråk.

Men efter ett tag byttes människorna återigen ut mot siffror, statistik, volymer och pengar i nyhetsrapporteringen. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet i höstas stod och sa ”refugees welcome” och beklagade sig över konsekvenserna över sin egen politik var det inte bara hyckleri, det var också tillfälligt. För bara några månader senare tyckte de istället att Sverige behövde ”andrum”. Sverige, som har 22 invånare per kvadratkilometer, behöver vi verkligen mer plats att ”andas” på? Nej, jag tror inte det. Att vi inte skulle ha råd eller plats är inget annat än dåliga ursäkter. Att sätta människovärdet först är alltid möjligt så länge viljan finns.

Har vi inte tillräckligt med jobb? Det är ju ett arbetsmarknadspolitiskt problem, inte ett invandringsproblem.
Har vi inte tillräckligt med bostäder? Det är ju ett bostadspolitiskt problem, inte ett invandringsproblem.
Har vi inte tillräckligt med resurser till välfärden? Det är ju för att vi har problem med riskkapitalister och skattesmitare och med regeringar som väljer att satsa på skattesänkningar och bidrag för de som redan har gott om pengar.
Nej, vi har inte problem med invandring i Sverige idag utan vi har problem med högerpolitik och med rasism.

Kampen är inte över än. Inte så länge människor dör längs våra gränser och av våra vapen. Inte så länge de människor som mot alla odds lyckas ta sig hit bemöts med misstro och hat. Inte så länge de som är födda här fortfarande kallas invandrare för att deras föräldrar eller föräldrars föräldrar har flytt hit. Kampen är inte över så länge någon utsätts fördomar, diskriminering, förnedrande kommentarer eller av våld på grund av sitt ursprung eller sin religion.
Kampen är inte över för än vi har fått bort rasisterna från riksdagen och från gatorna, från fikaborden och från klassrummen. Kampen är inte över för än deras hat har drunknat i vår kärlek och vår solidaritet. Vi kommer att fortsätta att höja våra röster och förvägra dem utrymme tills vi har krossat alla föreställningar om att en människa kan vara mer värd än någon annan.

—–

Vår rörelse har en lång historia bakom sig. Generation efter generation har kämpat för att komma hit där vi är idag. Det finns många hjältar att minnas, många vars namn och ansikten är glömda, som har vigt sina liv i kampen för en bättre värld. Vi har mycket att fira och att vara stolta över. Men vi är inte nöjda än. Vi måste fortsätta den kamp som de påbörjade. Samtidigt som vi minns dem som kämpat innan oss får vi påminna oss om att idag är det vi som blir de nya hjältarna.

Och vi kommer inte att sluta kämpa förrän de drömmar som vi burit med oss år efter år, generation efter generation, om fred, frihet och rättvisa besannas, och det vet vi aldrig kommer att hända så länge vi lever i ett patriarkal, rasistisk och kapitalistisk värld. Förändring är nödvändig.

För verklig rättvisa och för frihet krävs ett i grunden annat samhälle, det klasslösa samhället. Den förändringen är inte bara nödvändig utan också möjlig så länge vi står tillsammans, för hur mycket resurser överklassen än har kommer vi i arbetarklassen alltid att vara många, många fler.

Vi vet också att den förändringen är värd att kämpa för, för det är bara då vi kan slå sönder de förtryckande strukturer och hinder som begränsar människor från att uppfylla sina drömmar och leva de liv de vill leva.

Vi är de som bygger det här landet, vi har byggt det med våra händer, vi bär det med våra ryggar, och vi sliter på våra kroppar varje dag för att få det att fungera. Vi står här idag för att vi har fått nog av orättvisor och vi höjer våra röster och kräver tillbaka det som är vårt, makten över våra kroppar, över vårt arbete och över våra liv.

Tillsammans ska vi krossa klassamhället och kapitalismen och bygga ett samhälle av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Tillsammans ska vi krossa könsmaktsordningen och bygga ett samhälle där vilket kön du har eller inte har är helt oväsentligt, och tillsammans ska vi krossa rasistiska och förtryckande strukturer och skapa en värld där ingen längre behöver fly, och där ingen längre delas in i någon annan grupp än gruppen människor.

Och vi gör det med det starkaste vapen vi har, det starkaste vapnet som finns, vår gränslösa solidaritet. Vi som kräver rättvisa har aldrig haft de härskande klasserna eller resurserna på vår sida, men så länge vi står tillsammans och vägrar låta oss splittras kan ingenting stoppa oss.

Tillsammans river vi alla murar, sätter vi stopp för utsugning och förtyck och tar tillbaka det som är vårt. Tillsammans bygger vi en värld där drömmar aldrig mer ska krossas och där gränser och krig aldrig mer ska ta ett liv innan det ens har börjat.

Tack!

malin- kvadrat svart vit

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Borgerligt hyckleri på Götaplatsen

Senaste veckorna har för de flesta av oss präglats chock, sorg, glädje och hopp.

Chock över fruktansvärda bilder på drunknade barn i medelhavet och trakasserade flyktingar genom Europa. Sorg över insikten att så många dör på vägen, eller aldrig ens kan påbörja resan mot ett nytt liv. Glädje över att de som nu kommer fram möts av solidaritet och medmänsklighet. Hopp om en annan värld där vi oavsett hudfärg, religion eller bakgrund hjälper varandra och delar med oss av vad vi har.

Det är ett hopp som behövs i ett land där rasistiska formuleringar och frågeställningar allt oftare lämnas oemotsagda, men de senaste veckorna har visat att det inte behöver vara så. Det kanske tydligaste tecknet var hur över tiotusentals människor samlades i onsdags och visade vilken solidaritet som finns i Göteborg.

Arrangörerna i Grön Ungdom valde att låta bli att ge talartid till tre ungdomsförbund, de mer eller mindre öppet främlingsfientliga och invandringsmotståndarna Sverigedemokratisk Ungdom och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, samt Ung Vänster.

Medan Ung Vänster som varit emot transportörsansvar, Dublinförordningen, förvar, deportationer och alla inskränkningar av asylrätten från dag 1, tilläts liberaler och socialdemokrater vinna politiska poänger genom att kritisera konsekvenserna av sina egna politik. Det handlar inte om att vi är missnöjda för att vi själva inte fick hålla tal, den bästa och värdigaste manifestationen hade inte inkluderat politiska partier och ungdomsförbund, utan låtit flyktingar, asylgrupper, frivilligorganisationer, gode män och de som välkommnar folk på göteborgs centralstation få ta scenen. Däremot är det bra att fler och fler, nu även represententer från högern tar över våra paroller och slagord, men att liberaler som de senaste åren ägnat oändligt mycket mer tid åt att försvara nazisters och sverigedemokraters mötesfrihet än asylrätten tillåts plocka politiska poänger är skamligt.

Förste och huvudtalare på manifestationen var Gustav Fridolin, trots att dagens inhumana flyktingpolitik bygger på en överenskommelse mellan högeralliansen och miljöpartiet. Fridolin och miljöpartiet sålde efter valet 2010 ut sina vallöften om en mänskligare flyktingpolitik och stärkt asylrätt och Fridolin bär därför en personlig skuld för alla de som utvisas, eller riskerar att utvisas, antingen till andra EU-länder som Italien eller Spanien eller tillbaka till sina hemländer där de riskerar tortyr, förföljelse och död. En annan talare var Birgitta Ohlsson från folkpartiet som när det begav sig applåderade George W. Bush krig mot terrorismen, Irakkriget och andra imperialistiska äventyr som skapat de katastrofer som människor idag flyr ifrån. Som EU-minister bär hon, liksom sina partikamrater Jan Björklund och EU-kommisionär Cecilia Malmström på många sätt det yttersta ansvaret för Sveriges deltagande i EU:s omänskliga politik.

Lärdomarna från de senaste veckorna är att det finns en enorm potential för solidaritet och att när vi går tillsammans kan vi tvinga politiker, media, myndigheter och företag att gå över på vår sida. Men att Stefan Löfven och Angela Merkel för en något humanare politik nu än vad de gjorde för ett år sedan gör dem inte till hjältar, hjältar är de aktivister som dag efter dag, år efter år, oavsett och oftast trots opinionen hjälper människor hit, gömmer papperslösa, förhindrar deportationer med juridisk hjälp eller med sina kroppar. Och de allra största hjältarna är de som offrar och riskerar allt för att ge sina vänner och sin familj ett bättre liv.

Adam Lundqvist,
distriktstyrelsen Ung Vänster Göteborg och Bohuslän

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ung Vänster Göteborg och Bohuslän stödjer Ship to Gaza!

För ungefär tre veckor sedan lämnade den före detta fiskebåten Marianne Sverige och påbörjade den 5000 sjömil långa resan till Gaza i ett nytt försök att bryta den illegala blockaden. Vi i Ung Vänster Göteborg och Bohuslän stödjer helhjärtat aktionen, blockaden kan inte brytas snart nog! Internationell solidaritet är ett av våra viktigaste vapen i kampen för rättvisa och människovärde, därför har vi bidragit med en av dessa sjömil.

Syftet med Ship to Gazas aktion är samma som den varit tidigare år – att transportera förnödenheter till Gazas befolkning och att uppmärksamma och bryta Israels olagliga blockad. Med all rätt kallas ibland Gaza för världens största utomhusfängelse, det går varken att ta sig in eller ut. Gränserna är stängda från alla håll, land, luft och hav. De många skolor, sjukhus och andra viktiga byggnader såsom el och vattenverk som bombats och skjutits sönder av den Israeliska armén under upprepade anfall går inte att reparera. Byggnadsmaterial är nämligen en av alla de varor som inte tillåts komma in i området, tillsammans med utrustning och böcker till sjukhus och skolor, och leksaker till de barn som idag utgör över hälften av Gazas befolkning.

Israel hävdar att de handlar i självförsvar men efter snart 50 år av brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell lag är det långt ifrån trovärdigt. Vill man ha fred så ockuperar man inte en annan stat, vill man ha fred så förtrycker man inte ett annat folk. Så länge den Israeliska staten, en militär stormakt, struntar blankt i omvärldens fördömanden och upprätthåller den olagliga blockaden, apartheidlagarna och den strukturella diskrimineringen mot palestinier är freden fortfarande långt utom synhåll. Vill de verkligen se en fredlig lösning på konflikten är det de som måste ta det första steget genom att upphöra med deras människorättsvidriga politik.

När omvärldens regeringar sviker det palestinska folket genom att inte agera behövs medmänniskor som går från ord till handling, aktivisterna i Ship to Gaza är några av dessa. I kampen för mänskliga rättigheter ger de inte upp och nu seglar de igen i ett utmärkt exempel på hur gränslös solidaritet kan se ut i praktiken.

Vi vet att så länge en människa är ofri är vi alla ofria. Ung Vänster kräver en internationell bojkott av Israel så länge de bryter mot internationell lag och kränker de mänskliga rättigheterna. Visa ditt stöd för Gazas folk du också genom att skänka pengar till Ship to Gazas aktion eller engagera dig där du bor.

Riv muren! Bryt blockaden! Befria Palestina!

Malin Andreasson, ordförande Ung Vänster Göteborg och Bohuslän

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

SKYDDA SEXKÖPSLAGEN!

Sexköpslagen i Sverige som den är utformad idag är oumbärlig för kampen om kvinnors rätt till sin egen kropp. Skulden måste och skall ligga på köparen, aldrig på den som säljer sex. Sexköpslagen är ett otroligt viktigt verktyg i kvinnokampen. Samtidigt som europaparlamentets jämställdhetsutskott i januari väljer att följa en rapport som förespråkar den svenska modellen för att minska prostitution, släpps en rapport beställd av RFSU en månad senare rörande sexköpslagen. Den påminner oss om att politiska segrar aldrig är självklara; Ung Vänster måste vara en konstant motståndare till alla förändringar som tenderar att påföra skulden på de som faller offer för sexuella tjänster.

RFSU vill genom att hänvisa till rapporten avstigmatisera sexköp för att stärka de prostituerades status vilket vi anser resulterar i en kränkning av prostituerades mänskliga rättigheter, i synnerhet rätten till sin egen kropp. Sexköp är ett strukturellt problem som beror på ett patriarkalt och kapitalistiskt system som skapat den makthierarki vi upplever idag, där vissa tvingas in i prostitution och andra tar sig rätten över deras kroppar. 9 av 10 kvinnor hade övergett prostitution om de haft ett val. Prostitution får aldrig likställas vid vilket yrke som helst, prostitution är ett konkret exempel på könsmaktsordningen, det får aldrig normaliseras och måste alltid bekämpas. RFSU blundar för de strukturella problemen som skapat och reproducerar prostitution.

Sveriges sexköpslag idag är ledande i att realisera vårt politiska mål att skuldsätta de som köper sex. Men kampen tar inte slut vid nationsgränserna. 80 procent av svenska mäns sexköp sker utomlands, Ung Vänster anser det förnedrande att Sveriges lagstiftning inte skyddar barns och kvinnors mänskliga rättigheter i alla länder. RFSU:s analys av rapporten anser vi står i konflikt med det politiska arbetet för jämställdhet och allas lika värde. Ung Vänster Göteborg och Bohuslän står bakom Sveriges sexköpslag men betonar att det är av yttersta vikt att lagen även inkluderar ett fördömande av sexköp utomlands, eftersom vi anser att solidaritet aldrig får isoleras inom en enskild nation.

Uttalande antaget på Ung Vänster Göteborg och Bohusläns DÅK 21-22 februari 2015.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nu är det dags att slå tillbaka

Idag är det Internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor. Som ett feministiskt förbund är det viktigt att vi uppmärksammar detta, inte bara idag utan varje dag .

Sexualiserat våld är det våld som kvinnor utsätts för just på grund av att de är kvinnor. Det kan handla om allt ifrån att bli kallad hora till att bli utsatt för våldtäkt.

Skillnaden mellan det våld som män utsätts för och det som kvinnor utsätts för är våldet oftast kommer från någon kvinnan har en relation till. Det kan vara en kompis, en bror, pojkvän eller pappa. De som hela tiden måste förhålla sig till detta är kvinnor

Vardagsrädsla är något alla tjejer bär med sig, små som stora, äldre som yngre. Vardagsrädsla kan handla om många olika saker. Det kan till exempel handla om att man inte vågar gå hem på kvällen eller att man inte vågar säga ifrån när man utsätts för sexism. Vardagsrädslan är utbredd och det är även mäns våld mot kvinnor. Och vi ser gång på gång hur samhället inte tar mäns våld mot kvinnor på allvar utan istället ifrågasätter de kvinnor som vågar berätta sina historier . Det är dags att flytta skulden från de kvinnor som blir utsatta till de som utövar våldet

Ung vänster har sedan fjorton år tillbaka arbetat med feministiskt självförsvar och utbildar instruktörer årligen. Feministiskt självförsvar är en typ av självförsvar som fokuserar på det sexualiserade våldet. I feministiskt självförsvar kan tjejer och kvinnor dela med sig av erfarenheter och kunskaper, man lär sig att ta mer plats och under passen pratar man om både om könsmaktsordningen och om att slå tillbaka . Det är även ett praktiskt sätt att arbeta mot det sexualiserade våldet, under passen lär man därför ut olika typer av försvarstekniker som kan användas såväl emot trakasserier som emot grovt våld.

De rödgrönrosa i Göteborg har gjort ett viktigt och bra beslut, när de beslutade om att feministisk självförsvar ska införas för alla högstadietjejer i Göteborg. Beslutet kommer om det går igenom att förändra många unga tjejers vardag och innebär en stort framsteg i kampen för ett jämställt samhälle. Ung vänster välkomnar beslutet och kommer fortsätta att att arbeta aktivt för att feministiskt självförsvar ska införas i alla skolor runt om i landet. Göteborg har tagit ett steg i kampen för ett jämställt samhälle, nu är det dags för andra att göra desamma.

Ung vänster Göteborg och Bohusläns distriktsstyrelse, 22 november 2014

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Om rasism, högerpolitik och kristallnatten

Ganska ofta, särskilt i anslutning till årsdagen av kristallnatten, sägs det att dagens samhällsklimat påminner om 1930-talets. Men rasismen var såklart inte något unikt varken för kristallnatten, nazityskland eller 30- och 40-talen. Det är både en förutsättning och en konsekvens av den moderna kapitalismen.

Att samhällsproblem skylls på oskyldiga grupper, det kan vara folk i andra länder, etniska eller religiösa eller sexuella minoriteter, funktionsnedsatta eller medlemmar av hemliga sällskap, är bekvämt för de som verkligen orsakar problemen.

Nästa steg är att attackera den rörelse som är motståndare till de verkliga problemen och också pekar på de verkliga fienderna. Vänstern, sägs det då, antingen styrs av den hatade gruppen (oavsett om det är judar, muslimer eller homosexuella) eller omedvetet spelar dem i händerna och är folkförrädare, kulturmarxister eller PK-maffia beroende på vad som för stunden är den mest passande beskyllningen.

På det sättet försöker man tvinga vänstern att antingen framstå som oviktig för den majoritet av arbetarklassen som inte är syndabock just nu, eller själv bli reaktionär och rasistisk. Bägge alternativen är livsfarliga, det finns det gott om exempel på, både från Europa 1938 och 2014.

Vad som krävs är en vänster som pekar på verkliga problem och den verkliga fienden, överklassen, och som samtidigt vet att för att rasismen ska försvinna måste kapitalismen bort, men för att kapitalismen ska försvinna måste också rasismen försvinna.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar